fanins

I  natt drömde jag nämligen att jag var med i OS. Varför inte liksom? :P Jag och två andra skulle springa 100 m och det handlade om guldet. Jag var stor favorit och självaste kungen var där för att heja mig till seger! Men när det var min tur att bli uppropad och jag skulle gå fram till startbanan kunde jag inte gå! jag hade nämligen ALLDELES för stora skor. Minst 45or. Jag hasade fötterna efter mig och började gråta av frustration eftersom jag insåg att dom stora skorna absolut inte var till min fördel! När jag kommer fram till min alldeles egna funktionär är jag helt förstörd och nästan skriker "Snälla har ni ett par skor jag kan låna att springa i? För det här går verkligen inte!" Självklart säger snubben och tar med mig in på ett lager där han letar upp ett par 37or som ser riktigt proffsiga ut. När jag sticker ner fötterna i dom snygga skorna inser jag att det är en stor metallflärp längst bak på hälen som står upp nästan ända till knäna på mig. Jag förstår ju att detta kommer att göra SKITONT när jag springer och flärparna kommer slå mot mina vader men biter ihop och tänker att "Det klarar du Fanny!" Vi går ut på banan igen och det går upp för mig att jag inte har landslagskläder på mig utan ett par slitna grå långkalsonger och en ful blå piké på mig. Så jag vänder mig om och frågar funktionären åter igen om han har ett par sverige shorts och en sverige t-shirt också som jag skulle kunna få låna. Han skakar på huvudet och pekar på ett stånd med sverige tröjor för turister och jag inser att det är min sista chans till att se någorlunda respektabel ut. Det är här jag vaknar!! Helt dygnsur av svett, (antagligen av stressen av att alla väntar just på mig på den där jävla springbanan) och helt taggad på att vinna!

Någon som kan tyda detta för mig? För själv klarar jag det då inte!

Tack och adjö!